Efterlängtad

Igår var det första gången jag gick ut på typ ett år. När Emma hade fått mat och sov sött i sin spjälsäng, lämnade jag henne i tryggt förvar hos sin far och begav mig iväg.
Känslan när jag satte mig i bilen brevid vännen som kom och hämtade mig, var helt fantastisk! Missförstå mig inte, jag älskar att vara med min dotter, men jag behövde verkligen lite "jag" tid efter att inte ha skilts från henne i mer än (och detta är sammanlagt) 3-4 timmar sedan hon föddes!!

Jag hade inte tänkt vara ute så länge, två timmar kanske. Jag hade ju en amningstid att passa. Och två timmar gör väldigt mycket. I alla fall så kom vi ner till stan, tog ut pengar och gick till baren (heavybaren naturligtvis!). Jag hann precis hälsa på alla gamla vänner och beställde in och halvdrack ur en tinto de verano, när telefonen ringde (då hade det gått ungefär en timme sen jag åkte hemifrån).
Emma hade vaknat 5 minuter efter att jag stack (hon gör det ibland) och blev helt otröstlig när inte jag var där. Luis hade försökt allt och när grannarna kom upp för att se vad som stod på, tyckte han att det var dags att ringa till mig. Då hade Emmas gråt gått från hysterisk till att glömma bort att andas mellan snyftningarna. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka hem igen.

Lilla pluttan! Jag kunde höra hennes desperata gråt ut på gården när jag kom hem 10 minuter senare. Så fort jag stängde dörren om mig slutade hon och när hon fick se mig sträckte hon sina små armar mot mig och gav ifrån sig ett hjärtskärande litet skrik. Sen satt hon i nätan tjugo minuter och skakade i min famn. När jag skulle borsta tänderna och tvätta av mig sminket så var Luis tvungen att stå med henne i dörröppningen så att hon kunde se mig för om han bara försökte gå lite med henne började hon gråta igen. Stackars liten, hon har ju aldrig varit ifrån mig och definitivt inte på natten. Vi får nog ta och börja lite långsamt. Luis får helt enkelt börja ha henne själv på helgerna, men på dan när hon är lugn och glad. Det var nog dumt att jag försvann på kvällen när hon är extra känslig. Det blev nog lite chockartat för henne.

Jag känner i alla fall att den lilla timmen jag var ute var behövlig och gjorde mig gott. Det kommer definitivt bli fler "jag"timmar så småningom men vi får ta det lite pö om pö helt enkelt.