Liten uppdatering.

Tänkte bara uppdatera lite...
Dagarna fortsätter ungefär på samma vis med undantaget att jag under en veckas tid har börjat jobba lite smått. Det känns skönt att äntligen göra något produktivt som inte har något med Emma att göra. Tyvärr så måste jag ta min egen dyrbara sömntid och gå upp ca 3 timmar innan den lilla vaknar och även sätta mig vid datorn när hon sover middag. Men det är det värt. Tyvärr kan jag inte ens ha på datorn när Emma är vaken eftersom hon då blir helt hysteriskt ledsen om hon inte får sitta och klinka på den. (Kanske när jag en framtida datanörd vid min barm!!! Ha ha man kan ju alltid hoppas)


Emma hjälper mamma att jobba

Min man underlättar det hela genom att ta hand om Emma på kvällen när han kommer hem från jobbet. Det går jätte bra och jag tror faktiskt han är lite förvånad över det. Men Emma är ju mycket större nu och lättare att se efter. Även om hon kräver ens 100 procentiga uppmärksamhet hela tiden, vilken maken fick erfara när Emma häromdagen nöjt satte i sig en näve jord från en av våra blomkrukor och fick en hostattack på kuppen! Nu kommer hon snart börja kunna vara hos farmor och farfar lite mer och det kommer också att underlätta.
Nog om det.
Sommaren har kommit till Puerto! Plötligt har jag inget att sätta på mig eftersom jag förra sommaren var höggravid (därav bara använde mammakläder)och året dessförinnan var ca 3 storlekar mindre än jag är nu!! Som tur var träffades jag och några av las suequis igår och hade klädbytarkväll. Jag fick med mig en hel del snygga grejer men tyvärr bara två som jag kan avända när det är riktigt varmt. De andra kan jag ju ha med till Sverige i sommar. Sommarkvällarna är ju trots allt ganska kyliga däruppe. Vi hade i allafall en supertrevlig kväll, som alltid!!


Gosagumman i sin fina sommarklänning som hon fått av moster C.

Nytt liv!

I dag föddes en ny liten Lundgren, närmare bestämt min nye brorson Morris Lundgren!! Välkommen till livet lillen! Jag ser fram emot att få träffa dig i sommar.

Vad mer kan gå fel...?

Usch idag var det en sån där besvärlig dag då allt verkar gå fel. Det började med att vi vaknade till regn.. Jag lyckades dock göra några justa inköp på El paseo men där efter gick det bara utför. Jag och en väninna åkte ut till Jerez flygplats eftersom hon egentligen skulle åka tillbaka till Svea imorgon men inte kan pga vulkanutbrott!!!
När vi kommer dit kommer sen första dåliga nyheten: Det finns inga flyg för henne och hennes lille 4månaders bebis tills nästa lördag! Tanten som för Iberias talan är otroligt ohövlig och när min väninna blir ledsen tog jag över. Eftersom jag är jag bröstade jag upp mig beredd till fajt. Dagens citat blev därefter "No me tome por tonta eh" (Ta mig inte för en idiot). Naturligtvis blev inte resultatet bättre av det och jag fick nästan sätta min sturskhet i halsen när jag själv storgrät en stund senare.. Detta kom sig av att min nya fina mobil blev stulen!!!
Igår kom min make hem med en ny mobil till mig. Tack vare en massa poäng hos Vodafone kunde han ännu en gång skaffa en supermobil av det justa priset av noll euro och det tackar man ju inte nej till. Stöldfen gick till så här:
Medans min väninna var framme och pratade med Iberia satt jag med Emma på en bänk lite längr bort. På något sätt slank min mobil ur fickan utan att jag märkte det. När jag gått därifrån tog någon den och då jag upptäckte att jag tappat den var den så inte kvar. Vi gick igenom väskan typ 10 gånger. Monterade ner vagnen och gick igen om alla fickor, gick tillbaka till bilen för att se om jag bara drömt att jag hade den i fickan fast vi visste att så inte var fallet, men när det fortsatte att vara spårlöst försvunnen kontaktade vi polisen på flygplatsen. Under ca 15 minuter gick denne sedan omkring och ringde min telefon från sin egen mobil för att "höra om det ringde hos någon". Tillslut beslutade de sig för att kolla på det inspelade materialet från videokameran som hängde inte långt från bänken där vi suttit. Det var först då och precis efter att jag ringt hem och berättat för maken att min nya mobil blivit stulen, som en städerska gav oss mobilen. Det konstiga var att hon hade varit i vår närhet hela tiden men inte sa ett ljud förrän polisen började snacka om kameran.
Lättad av att fått tillbaka telefonen men naturligtvis nedstämda av Iberias nyheter till L gick vi mot parkeringen och bilen. När vi fått in ungarna i sina respektive barnstolar och L ska gå och betala parkeringen, kan hon inte hitta biljetten. Efter mycket letande och två gråtande småbarn hittar vi den tillslut under bilen! Resan hem är ett smärre inferno då de små turas om att skrika hysteriskt av hunger, trötthet och tappade nappar. Jag och L är nu så trötta att vi mest sitter och fnissar i framsätet.
Tillslut, efter att nästan ha fått stanna för en herde och hans getter (vad är oddsen?!), kom vi hem. Nu sover båda två och snart gör så även vi.

På modet

Hörde på nyheterna idag att schaletten är på modet igen. Men, tänkte jag, hur kunde jag veta det redan igår? Att känna av modevibbar är kanske min nya grej...?

Moderiktig böna.

Vårprojekt

Som ni kanske har märkt har jag inte skrivit på ett tag. Det är inte för att jag inte har något att säga utan för att jag helt enkelt inte har så mycket tid att säga det på. Jag har satt igång en massa nya projekt och det tillsammans med jobb, ta vara på solen och att vara heltidsmamma gör att tiden till att blogga är minimal. Dagarna går i ett huj och lägenheten ser ut som ett bombnedslag där tyger, garner penslar, leksaker och barnkläder ligger lite varstans på golvet och trots att jag försöker plocka iordning lite på mornarna så lyckas det alltid se lika rörigt ut igen på kvällen.

Just nu håller jag på att virka en tröja till mig, en bebisfilt till snart nerdimpande Nicolas, skriva och måla bilder till en barnbok jag går och funderar på samt diverse syprojekt ( jag har bl a sytt ett sittfodral till vagnen eftersom alla spanska sådana är ljusrosa eller ljusblå och volangprydda vilket jag inte tycker är så snyggt). Det känns kul att äntligen ha fått tillbaka lite ork och inspiration till att göra något med mina dagar. Emma är ju så stor nu att hon kan sitta brevid och leka med sina grejor när jag pysslar vilket ju också underlättar.