Vad mer kan gå fel...?

Usch idag var det en sån där besvärlig dag då allt verkar gå fel. Det började med att vi vaknade till regn.. Jag lyckades dock göra några justa inköp på El paseo men där efter gick det bara utför. Jag och en väninna åkte ut till Jerez flygplats eftersom hon egentligen skulle åka tillbaka till Svea imorgon men inte kan pga vulkanutbrott!!!
När vi kommer dit kommer sen första dåliga nyheten: Det finns inga flyg för henne och hennes lille 4månaders bebis tills nästa lördag! Tanten som för Iberias talan är otroligt ohövlig och när min väninna blir ledsen tog jag över. Eftersom jag är jag bröstade jag upp mig beredd till fajt. Dagens citat blev därefter "No me tome por tonta eh" (Ta mig inte för en idiot). Naturligtvis blev inte resultatet bättre av det och jag fick nästan sätta min sturskhet i halsen när jag själv storgrät en stund senare.. Detta kom sig av att min nya fina mobil blev stulen!!!
Igår kom min make hem med en ny mobil till mig. Tack vare en massa poäng hos Vodafone kunde han ännu en gång skaffa en supermobil av det justa priset av noll euro och det tackar man ju inte nej till. Stöldfen gick till så här:
Medans min väninna var framme och pratade med Iberia satt jag med Emma på en bänk lite längr bort. På något sätt slank min mobil ur fickan utan att jag märkte det. När jag gått därifrån tog någon den och då jag upptäckte att jag tappat den var den så inte kvar. Vi gick igenom väskan typ 10 gånger. Monterade ner vagnen och gick igen om alla fickor, gick tillbaka till bilen för att se om jag bara drömt att jag hade den i fickan fast vi visste att så inte var fallet, men när det fortsatte att vara spårlöst försvunnen kontaktade vi polisen på flygplatsen. Under ca 15 minuter gick denne sedan omkring och ringde min telefon från sin egen mobil för att "höra om det ringde hos någon". Tillslut beslutade de sig för att kolla på det inspelade materialet från videokameran som hängde inte långt från bänken där vi suttit. Det var först då och precis efter att jag ringt hem och berättat för maken att min nya mobil blivit stulen, som en städerska gav oss mobilen. Det konstiga var att hon hade varit i vår närhet hela tiden men inte sa ett ljud förrän polisen började snacka om kameran.
Lättad av att fått tillbaka telefonen men naturligtvis nedstämda av Iberias nyheter till L gick vi mot parkeringen och bilen. När vi fått in ungarna i sina respektive barnstolar och L ska gå och betala parkeringen, kan hon inte hitta biljetten. Efter mycket letande och två gråtande småbarn hittar vi den tillslut under bilen! Resan hem är ett smärre inferno då de små turas om att skrika hysteriskt av hunger, trötthet och tappade nappar. Jag och L är nu så trötta att vi mest sitter och fnissar i framsätet.
Tillslut, efter att nästan ha fått stanna för en herde och hans getter (vad är oddsen?!), kom vi hem. Nu sover båda två och snart gör så även vi.