Thanksgiving

I fredags var vi bjudna på Thanksgiving-middag hemma hos en väninna som är gift med en amerikan. Hennes man, som är militär, bor dock i Bosnien för tillfället. Det blev därmed ingen "äkta" Thanksgiving utan snarare en "Spanskgiving" där det bjöds på croquetas och jamon till förätt ( dock kalkon och potatismos till varmrätt). När vi kom dit var alla redan berusade och luften var tung av rök och trots att värdinnan och flera av gästerna sa ifrån att rökarna var tvungna att gå ut för att det nu fanns en bebis med på festen var det som om de pratade för döva öron. Alltså stannade jag och maken utanför i trädgården med Emma. Som tur var serverades inte maten direkt så Emma hann somna innan vi satte oss till bords. Då jag ställt henne (väl nerbäddad i sin vagn)bakom den öppna dörren så att röken inte nådde henne, klämde vi ner oss vid det överfulla långbordet. Tydligen hade 18 gäster bjudits och 25 dykt upp (spansk vana trogen) så det var ganska trångt. Vi hade inte ätit så mycket tidigare under dagen då det brukar finnas mat i överflöd på sådana här tillställningar men eftersom det tillkommit ytterligare 7 personer var det inte mycket man fick på tallriken. Men det var gott! Det blev en väldigt trevlig kväll, om man bortser från de fulla, för mig fullkomligt främmande människor, som kom fram och skulle titta och gulla med min sovande dotter hela tiden..