Att skaffa ID-kort

I ett tidigare inlägg skrev jag hur härligt jag tycker det är med regn. Det stämmer inte alltid. Idag har jag och Emma varit iväg för att fixa ett ID-kort till henne. Vi hade tid klockan 10. Så när jag ringde en taxi vid halv 10 tyckte jag att det var gott om tid. Det duggregnade lite så jag hade satt på regnskyddet på vagnen. Det gjorde inte Emma nåt då hon satt som i en varm liten plastkukong och tuggade på sin giraff. Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta ett paraply till mig själv så där stod jag och blev våtare och våtare utan att nån taxi kom. När klockan blev kvart i och jag precis tog upp mobilen för att ringa igen, svängde taxibilen in på min gata. Så snabbt in med Emma, fälla ihop vagnen, spänna fast barnstolen och iväg. Eftersom det regnade hade alla tagit bilen så det gick trögt i trafiken och jag satt och blev mer och mer nervös att vi skulle missa vår tid. Tack och lov hann vi.
Då jag burit Emmas vagn upp för de sex strappstegen upp till pass och ID-handlingsexpeditionen fått av vagnens regnskydd, visade det sig att jag hade glömt ta med ett papper. Dum som jag är trodde jag att de hade det pappret i en, vad jag trodde, existerande journal då vi varit där bra några veckor innan för att göra passet. Men icke, man måste ha med alla papper igen. Så det var bara att traska iväg till stadshuset i regnet för att få ett nytt orginal. 20 minuter senare var jag tilbaka på passkontoret igen och som tur var hade de hållit min plats öppen så jag skulle inte behöva stå i kö eller så.
Den här gången hann vi komma så långt att vi fick träffa en polis. Men när han gått igenom alla papper och fick se kortet på Emma (samma kort som vi använt till passet) sa han att det tyvärr inte fungerade eftersom det inte var helt vit bakgrund och för att mina händer syntes där jag höll henne i sittande ställning. Jaha det var bara att packa ihop och ge sig av ut igen då. Emma hade somnat så för att kunna ta kortet var jag tvungen att väcka henne. Hon ser lite nyvaken ut på kortet men det blev fint ändå.
Så till slut, en timme senare var vi klara och Emma har nu ett fint ID-kort som gäller fram till 2014. efterår fikade vi med farmor och farfar och sen tog vi en taxi tillbaka hem. Det var dagens strapatser. Nu kan vi vara här inne och njuta av att det regnar utanför men att vi inte måste ut i det.