Igår natt, efter en lång härlig dag med midsommarfirande, läste jag ut boken Snabba cash av Jens Lapidus. Boken, som blev en försäljningssuccé när den kom ut 2006, var en av det årets stora snackisar. Eftersom jag bor i Spanien så hängde jag inte med så mycket i boksnacket men jag vet t.ex. att en av mina mostrar läste den då och vad jag kommer ihåg gillade hon den. Som ni kanske vet så föröker vi, Las suequis ha bokcirkel (även om vi fortfarande inte träffats för att prata om Boktjuven) och även byta böcker med varandra. För några veckor sedan fick jag således låna Snabba Cash av en av tjejerna. Lite kort om boken:
JW kommer från landet men låtsats vara en bratkille som lever ett dubbelliv och kör svarttaxi för att finansiera sitt dyra liv på Stureplan. JW måste i sitt vardagsliv vara väldigt ekonomisk för att ha råd med sitt dyra liv runt Stureplan, han kör svarttaxi för att få ekonomin att gå runt, men det är knappt att den gör det. En dag så erbjuder Abdulkarim, killen som JW hyr bil av när han kör svarttaxi, ett nytt extraknäck där han kan tjäna stora pengar, detta jobb är att sälja kokain. JW tackar genast ja till erbjudandet och kliver därmed in i Stockholms undre värld.
Jorge Salinas Barrio är en latino som åkt i fängelse efter att ha tagit hela skulden för knarkaffärer där jugoslaviska maffian var inblandad. Han rymmer från Österåkersanstalten med planer på att fly landet.
Mrado Slovovic är en serbisk torped som är medlem i den serbiska maffian men egentligen drömmer om ett normalt liv med sin dotter Lovisa.
De tre personerna förenas i boken genom sina drömmar om snabba förtjänster. När JW och Abdulkarim börjat få ruljans på kokainförsäljningen vill de expandera. Abdulkarim har hört talas om Jorge, som precis genomfört en omtalad rymning. Ryktet går att Jorge har lärt sig allt om kokainbranschen när han suttit inne. JW får därför i uppdrag att rekrytera honom. Samtidigt har Jorge precis försökt utpressa den jugoslaviska maffians boss. Torpeden Mrado är satt att få honom på andra tankar.
När JW slutligen hittar Jorge ligger han sönderslagen i en skog. Det är Mrados verk. Abdulkarim tar hand om Jorge, och de börjar sedan jobba tillsammans.
(Källa: Wikipedia)
Först och främst: Jag tyckte boken var helt ok, dock inte så fantastisk som jag hade förväntat mig.
JW och Jorge är två personligheter som är lätta att känna för, De är ganska simpla killar, men båda har en strävan att bli någon, att komma upp i livet. Jag har aldrig förstått varför man skulle vilja leva som brat, det livet ter sig allt för lång ifrån mina livsideal. Däremot har jag lätt att leva mig in i Jorges liv. Inte för att jag någonsin levt som honom, utan snarare p.g.a. att jag vuxit upp på N. Fäladen i Lund, haft "kickers"kompisar och vet vilka val (eller inte) de varit tvungna att ställas inför.
Serben Mrado är däremot en helt ny personlighetsbekantskap för min del. Jag hade svårt att greppa honom hela boken igenom (och det hjälpte ju inte att jag för mitt inre öga hela tiden såg en enorm svart man -Michael Clarke Duncan, istället för den stor bodybildarserb som det egentligen handlar om...)
Boken igenom får man alltså följa dessa tre personligheter: JW, Jorge och Mrado. Det är ett bra sätt att lägga fram texten på tycker jag, även om Lapidus kunde utvecklat de olika karraktärerna en aning, som det är nu så känns de ganska lika även om de ju faktiskt är väldigt olika (är det kanske meningen?)
Skrivstilen är fräsig, snabb och lättförstålig även om jag stundtals stör mig på de medvetet gramatiska felskrivningarna (han skriver talspråk ibland).
Jag tyckte den var bra, och det var kul att läsa om Stockholmsmiljöer som man annars sällan eller aldrig befattar sig med (har aldrig använt och kommer aldrig använda kokain, kommer antagligen aldrig att hamna på överklassens fester eller gå på barerna runt Stureplan. Jag kommer inte5' heller börja träna bodybuilding med killar som Mrado eller gå ut med andra serbiska maffiatyper. Umgänget med kickers ligger långt bakom mig och pengatvätt ligger inte för mig).
Det ska bli kul att se filmen antingen om den fortfarande går på bio när jag kommer till Stockholm (tror jag inte) eller om jag kan hyra den.
Betyg: 7,5
Läsvärd: Absolut
Rolig: Stundtals
Tänkvärd: Inte särskilt
Underhållande: Absolut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar