Klagomur

Idag är en sån dag man helst vill krypa ner i sängen och dra upp täcket över öronen, om det inte vore för att man skulle koka sönder där under.

Dagen började i och för sig bra, gosan sov längre än vanligt och var nöjd och glad när hon åkte iväg till dagis. Eftersom vi inte hade nåt bröd hemma, beslutade jag mig för att göra scones, något jag inte ätit på år och dag. När jag kommer ut till köket är det jätte mycket disk och annan skit hopad. Jag beslutar mig för att ta ett ryck efter frukost.
När jag väl sitter med mina nygräddade scones och en kopp kaffe ringer maken och varnar mig att en kackelacka smitit in genom dörren på morgonen och att han inte hittat den. Jag avskyr kackelackor!! Tydligen ska den vara nån stans i köket. Efter en stunds betänkande ( om jag ska lämna städningen av köket till maken eller inte) belutar jag mig ändå för att betvinga mina rädslor och känslan av en krypande kackelacka i håret och sätta igång. Eftersom jag har ett dåligt knä just nu (uppepå min dåliga fot) tvingas jag gå med kryckor. Jag kan dock stödja mig hjälpligt på en krycka så jag tar min bricka med frukostgrejor och börjar ta mig mot köket. Det går inte så bra som jag hoppas och utan att kunna göra något åt det ser jag hur kaffeglaset glider mot kanten för att slutligen åka o golvet med ett kras. Till saken hör att vå damsugare gick sönder i förra veckan och vi har fortfarande inte köpt någon ny (ska inhandlas idag). Jag tvingas alltså ligga med mitt dåliga knä och min stora mage och fösa ihop små glasskivor med en blöt handduk. Jag tor faktiskt att jag fick upp allt tillslut, även om det tog sin lilla tid.
Kackelackan syns fortfarande inte till och köket är nu skinande (nästan) rent. Om en liten stund kommer gosan från dagis och vi kan båda lägga oss och sova lite siesta. Hoppas ingen kackelacka kryper upp i sängen...