Vinden har vänt

Jag skrev i föregående inlägg att jag börjat vänja av min dotter vid att äta bröstmjölk (vilket hon fortfarande gör på natten)samt att jag har gått ut två gånger, en kombination som faktiskt fungerat riktigt bra hittills. Både jag och maken trodde nog att Emma skulle protestera mer än hon gjort, men jag kan glatt tillstå att enda anledningen till att hon fortfarande får modersmjölk är för att brösten inte hunnit vänja sig vid att hon inte ska få det! Det har helt enkelt gått fenomenalt bra! Emma sover mycket bättre eftersom ersättningsmjölken (spetsad med cereales = ungefär som välling)mättar bättre. Jag sover bättre eftersom hon inte letar tutte hela tiden och därav kan sova längre stunder i sin spjälsäng. Maken däremot sover lite sämre eftersom det är han som får gå upp och fixa med nappflaskan mitt inatten när nappen inte räcker..

Ni som känner mig vet att jag inte har gått ut sedan jag fick Emma. Detta av flera anledningar. Jag har inte orkat gå ut och festa, Emma har fortfarande varit beroende av tutte för att sova samt att maken har inte känt sig säker nog att ta Emma själv vilket jag har känt av och därför blivit rädd att lämna henne (klassisk mamma/kvinna fälla, eller bara jag?).
Nu har det allafall hänt och efter fösta "utgången" finns det ingen återvändo.
Förrförra fredagen var makens bästa vän (och min bäste killkompis här, efter maken)och hälsade på från Barcelona där han bor sedan 2 år tillbaka. När vi satt i Puerto Sherry kom vi in på det här med att jag inte har varit ute något sedan Emma föddes. Vi la som vanligt fram argumenten för varför det var så. Han bara skaka på huvudet och sa "Lesdsen Luis, men jag tänker ta med din fru ut ikväll" Och sagt och gjort. Egentligen tror jag att det bara var det som behövdes, en spark i rumpan på oss båda, för det gick verkligen jätte bra! Emma somnade så gott med sin pappa och vaknade inte till förrän jag kom hem vid tre (!!). Nu i fredags gick det ännu lite lättare, både för mig att lämna över och bara njuta av att vara barnfri några timmar, samt för maken att ta över (även om han satt uppe och väntade, rädd för att somna och inte vakna om Emma blev ledsen). Det roliga är att, från att ha varit väldigt mammig, har dottern nu helt plötsligt blivit en riktig liten pappagris! Det är vekligen härligt att se och maken myser såklart!

Som Petter sa "Det är min tur nu, vinden har vänt"


Pappas flicka