Vinden har vänt

Jag skrev i föregående inlägg att jag börjat vänja av min dotter vid att äta bröstmjölk (vilket hon fortfarande gör på natten)samt att jag har gått ut två gånger, en kombination som faktiskt fungerat riktigt bra hittills. Både jag och maken trodde nog att Emma skulle protestera mer än hon gjort, men jag kan glatt tillstå att enda anledningen till att hon fortfarande får modersmjölk är för att brösten inte hunnit vänja sig vid att hon inte ska få det! Det har helt enkelt gått fenomenalt bra! Emma sover mycket bättre eftersom ersättningsmjölken (spetsad med cereales = ungefär som välling)mättar bättre. Jag sover bättre eftersom hon inte letar tutte hela tiden och därav kan sova längre stunder i sin spjälsäng. Maken däremot sover lite sämre eftersom det är han som får gå upp och fixa med nappflaskan mitt inatten när nappen inte räcker..

Ni som känner mig vet att jag inte har gått ut sedan jag fick Emma. Detta av flera anledningar. Jag har inte orkat gå ut och festa, Emma har fortfarande varit beroende av tutte för att sova samt att maken har inte känt sig säker nog att ta Emma själv vilket jag har känt av och därför blivit rädd att lämna henne (klassisk mamma/kvinna fälla, eller bara jag?).
Nu har det allafall hänt och efter fösta "utgången" finns det ingen återvändo.
Förrförra fredagen var makens bästa vän (och min bäste killkompis här, efter maken)och hälsade på från Barcelona där han bor sedan 2 år tillbaka. När vi satt i Puerto Sherry kom vi in på det här med att jag inte har varit ute något sedan Emma föddes. Vi la som vanligt fram argumenten för varför det var så. Han bara skaka på huvudet och sa "Lesdsen Luis, men jag tänker ta med din fru ut ikväll" Och sagt och gjort. Egentligen tror jag att det bara var det som behövdes, en spark i rumpan på oss båda, för det gick verkligen jätte bra! Emma somnade så gott med sin pappa och vaknade inte till förrän jag kom hem vid tre (!!). Nu i fredags gick det ännu lite lättare, både för mig att lämna över och bara njuta av att vara barnfri några timmar, samt för maken att ta över (även om han satt uppe och väntade, rädd för att somna och inte vakna om Emma blev ledsen). Det roliga är att, från att ha varit väldigt mammig, har dottern nu helt plötsligt blivit en riktig liten pappagris! Det är vekligen härligt att se och maken myser såklart!

Som Petter sa "Det är min tur nu, vinden har vänt"


Pappas flicka

Sedan sist

Sedan jag sist skrev har jag faktiskt hunnit med en hel del. Jag har till exempel läst 3,5 böcker, virkat en sjal och en halv tröja (håller på med den nu), börjat avvänja min dotter från modersmjölken, jobbat, haft vänner hemma på middag, gått ut och festat två gånger (mersmak!!), varit på Ikea och handlat (bl a en poäng gungstol som är himmelriket när dottern ska vaggas till sömns), varit i Puerto Sherry många många gånger, njutit av min fina lilltjej samt allt annat som hör vardagen till.

Härlig sommardag i Puerto Sherry

Första dockan, en riktig förälskelse.

Dagens kort

Tiden går och det gör nästan Emma också. Ja, inte själv riktigt än men längs med soffa, tv-bänk, soffbord, ja allt som är lågt nog för henne att hålla sig i. Dessutom har hon börjat få upp farten på krypandet och följer efter mig genom lägenheten när jag ropar. Snart behöver jag alltså inte använda babybjörnen mer och det är ju perfekt eftersom hon väger över 10 kg och den börjar bli alldeles för liten för henne.
Var bara tvungen att lägga upp den här supergoa bilden. Hennes hållning är bara för härlig och märk hur volangerna och knävecken matchar!


Emma ser på Simpson

Jaaaa!

Emma har kommit in på dagis till hösten! Igår fick vi reda på att gosan kommit in på ett kommunalt dagis som vi hade som förstahandsval när vi ansökte. Från och med september kommer jag alltså att kunna jobba mer än bara de stunder hon sover!!!
Dagiset verkar jättebra med stor trädgård, mat som lagas där, och det bästa av allt är att det tillhör "La Junta de Andalucía" vilket betyder att det dels är mer kontrollerat (vad gäller pedagoger osv) samt att det inte kostar oss en penny. Dessutom ligger det bara ett stenkast från där vi bor och jag måste följdaktligen inte förlita mig på Emmas farmor och farfar eller bussar som åker sådana rundor att det tar över en timme att kunna få henne till dagis.
Åhhh vad jag är glad!!!